Ångest
Hela dagen har jag gått omkring och känt mig misslyckad, dålig och ensam. Hela dagen har jag förföljts av denna känslan. Gnagande i bakhuvudet. Kittlande i magen. Och när det sen började blev mörkt och lägenheten blev tyst, så greps jag av panik. Fick ont i magen, blev illamående och fick ångest. Det lilla hopp som fanns i mig förut försvann totalt. All stress kom över mig som en våg under en kraftig storm. Känslan av misslyckandet och ensamhet ökade. Växte sig stor, större, störst, giganstisk, enorm. Jag byttes ut mot ett tomrum, ett vakuum. Jag ångrade allt jag hade gjort, allt jag har tänkt göra. Helt plötsligt insåg jag att allting bara hade blivit fel. Jag hade gjort fel. Jag hade blivit fel.
Jag gjorde mitt bästa för att andas normalt, för att lugna ner mig. Jag försökte intala mig själv att allt blir bra till slut. Vad är väl en piss i Mississippi. Men ångesten lyssnade inte. Ångesten har tinnitus. Ångesten är döv.
Jag reste mig upp och gick runt. Tänkte att kanske försvinner det då. Kanske kan jag pressa tillbaka känslan då. Men ångesten är stark som stål. Ångesten är starkare än stål. Ångesten är starkast.
Ångest, ångest, ångest, ångest.
Panik, panik, panik, panik.
Min mobil vibrerade. Jag fick ett sms. Ett sms som räddade mig. Ett sms som faktiskt lyckades slå tillbaka ångesten, slå tillbaka paniken. Ett sms som innehöll precis de orden jag behövde. Orden som kunde få hoppet att sakta, försiktigt smyga sig fram. Fast bara lite. Men tillräckligt mycket för att göra allting lite lättare. Tillräckligt för att få mig att inse att världen inte kommer ta slut just nu. Tillräckligt för mig att inse att det nog kan bli rätt bra, och att även om det inte blir det så är det faktiskt en (eller kanske ett par stycken, egentligen) pissar i Mississippi.
Jag saknar inte skolan, inte ett dugg faktiskt. Men jag saknar mina vänner som är där. Mina vänner som förgyller min vardag, som får mig att glömma bort hur jobbigt det är, som får mig att skratta och le hela tiden trots att jag är utmattad och omkullkörd. Jag behöver er. Jag behöver er för att bota min ångest.
Kommentarer
Trackback
