it's a beautiful day
idag skrev jag kemiprov, och trots att det gick dåligt så känns det otroligt skönt att det är över. för stökiometri (även om ordet är kul) är tråkigt, förvirrande och mest bara jobbigt.
nu måste jag plugga svenska. sen gehör och biologi. sen matte. sen vet jag inte.
efter kören slog jag huvudet i en betongvägg och fick en automatisk dörr öppnad rakt på mig. alltihop inom loppet av ett par sekunder. Och det var hysteriskt kul. jag skrattade tills tårarna rann.
jag gick till optikern och beställde linser, som förhoppningsvis blir bra.
sen satt jag på ett café i min ensamhet, med M - tidningen för dig 50+. och jag måste erkänna att det var extremt mysigt.
sen mötte jag kaycha och mim, och vi drog till malmö. vi upptäckte att bluebox lagt ner, och blev därmed lite sura. istället begav vi oss till systrarna grene och dräglade lite på fina saker, goda godisar och ljuvliga thésorter.
sen gick vi till en billig, men oh så god, thai restaurang och åt tills vi blev bollar. vi lärde känna en trevlig dam (?. det låter lite för formellt med dam egentligen. kvinna kanske?) som irriterade sig på sina söner. men hon inspirerade oss till att börja prata med främlingar, för då lär man sig ju så mycket mer. mer folk borde vara som henne! dessutom var där en kille med snyggt hår. humhum.
vi drog till pressbyrån och köpte en ben and jerrys glass att dela. vi har bestämt att vi ska smaka alla sorterna och se vilken som är godast. idag blev det chunky monkey (tror jag åtminstone att den hette). vi satte oss och åt den vid bron, eftersom där stod två killar som spelade och sjöng. den ena spelade saxofon. den andre spelade gitarr, munspel och sjöng - och bäst av allt var att han sjöng Bob Dylan. Och han hade fluffigt hår och lagom mycket skägg. och han hade ett sånt där coolt ställ till munspelet. jag tror faktiskt att jag blev lite kär. vi skänkte dem en slant och sprang glada vidare.
då var det dags för dagens höjdpunkt - Johan Glans World Tour of Skåne. Jag förväntade mig faktiskt inte så mycket av det, trots att jag vet att Johan Glans är alldeles underbar. Men jag har aldrig varit på stand up, och förväntade mig inte riktigt att gilla det. Men ack så fel jag hade. Jag skratta hela tiden. Jag fick kramp i käkarna, värk i magen och tårar i ögonen (jag gråter när jag är superglad, har jag upptäckt). Jag älskade det. Jag älskar Johan Glans.
nu sitter jag här hemma med en kopp chai thé. och jag önskar att alla dagar kunde vara som denna.
nu måste jag plugga svenska. sen gehör och biologi. sen matte. sen vet jag inte.
efter kören slog jag huvudet i en betongvägg och fick en automatisk dörr öppnad rakt på mig. alltihop inom loppet av ett par sekunder. Och det var hysteriskt kul. jag skrattade tills tårarna rann.
jag gick till optikern och beställde linser, som förhoppningsvis blir bra.
sen satt jag på ett café i min ensamhet, med M - tidningen för dig 50+. och jag måste erkänna att det var extremt mysigt.
sen mötte jag kaycha och mim, och vi drog till malmö. vi upptäckte att bluebox lagt ner, och blev därmed lite sura. istället begav vi oss till systrarna grene och dräglade lite på fina saker, goda godisar och ljuvliga thésorter.
sen gick vi till en billig, men oh så god, thai restaurang och åt tills vi blev bollar. vi lärde känna en trevlig dam (?. det låter lite för formellt med dam egentligen. kvinna kanske?) som irriterade sig på sina söner. men hon inspirerade oss till att börja prata med främlingar, för då lär man sig ju så mycket mer. mer folk borde vara som henne! dessutom var där en kille med snyggt hår. humhum.
vi drog till pressbyrån och köpte en ben and jerrys glass att dela. vi har bestämt att vi ska smaka alla sorterna och se vilken som är godast. idag blev det chunky monkey (tror jag åtminstone att den hette). vi satte oss och åt den vid bron, eftersom där stod två killar som spelade och sjöng. den ena spelade saxofon. den andre spelade gitarr, munspel och sjöng - och bäst av allt var att han sjöng Bob Dylan. Och han hade fluffigt hår och lagom mycket skägg. och han hade ett sånt där coolt ställ till munspelet. jag tror faktiskt att jag blev lite kär. vi skänkte dem en slant och sprang glada vidare.
då var det dags för dagens höjdpunkt - Johan Glans World Tour of Skåne. Jag förväntade mig faktiskt inte så mycket av det, trots att jag vet att Johan Glans är alldeles underbar. Men jag har aldrig varit på stand up, och förväntade mig inte riktigt att gilla det. Men ack så fel jag hade. Jag skratta hela tiden. Jag fick kramp i käkarna, värk i magen och tårar i ögonen (jag gråter när jag är superglad, har jag upptäckt). Jag älskade det. Jag älskar Johan Glans.
nu sitter jag här hemma med en kopp chai thé. och jag önskar att alla dagar kunde vara som denna.
Kommentarer
Trackback
