inspiraatio

igårkväll var jag på bio med mina föräldrar. Vi såg I'm not there, filmen om Bob Dylan. Jag förväntade mig faktiskt inte att det skulle vara bra, jag vet inte varför, men jag kände på mig att jag skulle bli besviken. Men jag hade fel. För den var bra, väldigt bra. Om än svår att förstå emellanåt. Men skådespelarna var fantastiska! Speciellt Cate Blanchette och Ben Wishaw - galet bra! Och musiken var självklart bra. Det som förvånade mig mest var att jag faktiskt gillade skådelspelarnas covers av hans låtar också. Jag brukar inte tycka om när andra försöker sjunga Bob Dylans låtar, ingen kan sjunga dem som Bob Dylan själv. Men som sagt, så blev jag djupt imponerad av skådespelarna. De lyckades göra låtarna till sina egna utan att ta bort det fina i orginalet. Jag fick till och med rysningar! Det ni!
Favoritdelen var när Dylan (Cate Blanchette) var hög tillsammans med The Beatle - klockrent.



Jag borde återgå till fysikpluggandet nu. Det känns bara så hopplöst. (död åt fysik b, tack!)

hejdå.