when you say my name

min rädsla är försvunnen. det var inte lika illa som jag trodde, utan snarare lugnande på ett extremt konstigt sätt. Inte själva saken, utan orden. Kanske borde jag ändå fortsätta vara lite orolig - för helt bra tycks det ju inte vara - men i jämförelse så känns detta extremt tryggt. tack, herrn, för att du lugnade ner mig så otroligt mycket.

and now for something completely different.

i måndags kväll åkte jag hem till Christel, där även Kajsa och Miriam befann sig. Vi skulle ha ett filmmarathon med tema Disney, men även tre Johnny Depp filmer och en Heath Ledger film lades till - eftersom Johnny Depp och Heath Ledger är schnygga. Det bjöds dessutom på smaskig mat och smaskig efterrätt. Vi började med att se Casanova, för att sedan se Lejonkungen med engelskt tal. Lejonkungen är min absoluta favorit av alla Disneyfilmer - och det var kul att se den på engelska, mest bara för att Scar har så snygg röst. Därefter bestämde vi oss för att se Chocolat (stavas det så?) med Johhny Depp. Jag var trött och försökte verkligen anstränga mig för att hålla mig vaken, men till min enorma besvikelse somnade jag innan Johnny Depp ens varit med i filmen. Jag blev verkligen ledsen när jag vaknade klockan sju på morgonen och insåg att jag hade missat hela filmen - jag blundade ju bara en pytteliten stund.
Var tvungen att lämna mina änglar redan tidigt på morgonen för att bege mig till optikern. Anlände i Lund lite för tidigt för att gå direkt till optikern och lite för sent för att hinna åka hem om. Hungrig som jag var köpte jag frukost på Espresso house: varm choklad,juice och scones. Jag drack upp min varma choklad och därefter var jag proppmätt. alltså gick en massa pengar rakt åt ingenting. osis.
gick vidare till optikern, men insåg plötsligt att jag inte ens visste var optikern låg. sprang runt lite, och hittade det till slut. nu är jag ägare av ett par linser som man kan sova med, och det är ju lite läskigt. fast kanske bra. vi får väl se.

senare under dagen åkte jag till malmö med några vänner från orkestern - annica, kanelia, tvillingarna, anton och oscar. Vi spelade laserdome - och jag hette superman. jag var livrädd mest hela tiden, pågrund av mörkret och alla småkillar som gömde sig och försökte döda mig. Och jag dog mest hela tiden, och dödade extremt lite. Dock så skrek jag extremt mycket - i princip varje gång jag såg en människa. Men det var kul. Sen åkte vi hem till Annica och lagade mat - tacopaj till huvudrätt och chokladfondu till efterrätt. Vi såg en äcklig film, och jag skrek ännu mer. Dessutom såg vi början av Rent, innan alla blev för trötta och gick och la sig. Jag, Kanelia och Niklas höll oss vaknade och pratade rövarspråk och roliga historier, och lite politik, tills klockan blev mycket. Vid nio sprang vi upp och väckte de andra, bakade scones och satte oss för att avnjuta en tre timmar lång frukost.

snart ska jag till höör och planera hemligheter med tre små höörare. det ska bli kul, för jag tycker om dessa tre små höörare väldans mycket.

tack för en bra början på lovet - herrn, christel, kajsa, miriam, stephanie, annica, niklas, viktor, kanelia, anton, oscar och hippien på tåget (<3)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0